Dagens träning

Idag träffade vi Lena och Cookie på klubben för lite träning. Jag var tidig så jag hann leka lite på agilitybanan med Bob och Gus innan. Gus provade på ett 4-pinnarsslalom och löste det jättefint, men han var lite osäker så jag jobbade inte vidare utan vill få honom säkrare först. Så vi körde lite kontaktfält istället – eller i alla fall börja. Jag har ju funderat fram o tillbaka och insett att jag är inte bra nog på att belöna exakt för att få till RC. Bob fattade bra när vi provade, men jag är inte precis nog med min belöning så vi börjar med lite 2på2av som inledning i alla fall. Ingrid uttryckte det bra i sin blogg om att behovet av kontroll var större än behovet av VM-fart och jag tror jag ska anamma det begreppet. Men vi får se – när man ser en hund med riktigt snygga och säkra RC blir man ju imponerad… Så jag shapade Bob och Gus att ina positionen nere vid balansbommens slut. Bägge två fattade grymt snabbt att det var två tassar kvar på hindret som gällde och Gus var kreativ och slänge in en nosdutt på eget bevåg oxå…

Sen kom Lena och vi körde Bob och Cookie växelvis. Coocie imponerade stort med att vara snabb, fokuserad och klara av rutan jättebra trots att det är ett helt nytt moment – targetbeteendet sitter som berget på den lilla hunden Bob fick göra lite ”gå i rutan” enligt Fannys metod – just nu bygger vi bara värde för själva ramen. Sen fick hon gå lite fot och öva på ställandet till inkallningen. Det som fattas för en start i tvåan är rutan, inkallning med ställande och fjärren.

Väl hemma så körde jag shejpingpass med alla tre. Jag behöver verkligen jobba på mina shejpingfärdigheter… Gus och nike fick jobba med tassplacering – jag lade min balansbräda (en såndär rund platta med boll under) i biabädde och försökte frishejpa alla tassar på plattan. Jag kom till två i taget i alla fall. Sen bytte jag och hade gus att placera alla 4 tassarna på en handduk som jag vek mindre och mindre. Sen avslutade jag med att låta honom klättra upp på en pall – allt för balansens och kroppskontrollens skull. Bob jobbade på stadga och hon erbjöd frivilligt skiften från sitt till ligg och tvärt om och jag försökte belöna de med minst tasstramp. När jag är nära steppar hon gärna med alla tassarna, men så fort avståndet ökar så blir hon mer stilla.