Hundträning

Bloggtorkan har varit uppenbar, undrar om nån fortfarande ids besöka min blogg alls Men nu blir det bot och bättring. I och med att vi startat vår Agilitytränarutbildning hos Fanny och Thomas lär jag börja blogga med lite högre frekvens än tidigare

I helgen som var gjorde jag och Anna gemensam sak och samåkte hem till Fanny i Son utanför Oslo. Anna är trevligt resesällskap, vilket är tur då det kommert bli ett par vändor under året

Denna första helg innehöll mycket teori om Gregs Handlingsystem, hälsa hos agilityhunden och sist men inte minst en hel del om hundträning i stort. Vädret – eller o-vädret kanske man skall säga – var inte helt på vår sida. Blöt snö vräkte ner i oanade mängder, uppifrån, bakifrån, från sidan och på tvären. När snöfallet på söndagen även fick sällskap av isiga vindar kan jag nästan svära på att det snöade underifrån oxå….  Som tur var fanns det en hel del teoretiska bitar att ägna oss åt under helgen och mitt huvud blev fullt av alla bra regler för hur man väljer väg, hur man väljer byte och vart man skall placera sig för olika handlingsmanövrar.

Jag  har surfat runt lite och läst på olika sidor och i olika bloggar om synpunkter på handlingsystem och förvånas lite över den motvilja som verkar finnas i vissa kretsar mot att ha ett konsekvent handlingsystem. Man påtalar vikten av flexibilitet och möjligheter att utnyttja alla handlingsmanövrar som finns i alla situationer. För mig känns dock Gregs system perfekt! Det är konsekvent, innehåller enkla regler som gör att en signal alltid betyder ett beteende för hunden. För mig som lätt virrar till det är det tryggt att ha en uppsättning regler att luta mig mot för att kunna välja väg, välja position och manövrar. Att det även innebär att jag väljer bort vissa saker, såsom blindbyten och flickar är jag medveten om, men det känns i dagsläget som ett mindre problem, faktiskt bara en fördel! Hunden ställs inför färre val och jag har riktlinjer klara för hur jag skall röra mig. Det känns enkelt och bra, även om systemet till en början ter sig komplext är det lite som att lösa korsord faktiskt, får man bara dit de första nyckelorden (framförbytena!) så faller resten relativt väl på plats.

Fanny imponerar som vanligt på mig när hon håller kurs. Hon har en sanslös förmåga att presentera komplexa övningar på ett enkelt och lättbegripligt sätt. Hennes kommentarer är alltid träffsäkra och tankeväckande. Förutom en relativt god grundförståelse för Gregs sytem fick jag många goda tankar om hundträning med mig hem. Jag har insett att jag MÅSTE bli bättre på shejping – jag är alldeles för otålig och hänfaller lätt åt att gnälla över hur svårt det är istället för att träna. Jag tenderar även, att som många andra i min närhet, fastna i teoritiserande, planerande och eftertänksamhet. Fanny poängterade flera gånger under helgen vikten av att faktiskt träna, att inte bekymra sig över att det blir fel ibland, utan att våga prova, testa, se vad som händer istället för att fastna i ändlöst planerande. Något jag verkligen skall införa här hemma.

Så vad har vi tränat på då? Jo – alla tre hundarna här hemma har fått sina nosduttar i handen uppfrächade, vi har påbörjat en mycket utmanande shejpingövning där hunden skall klara att lyfta var och en av de fyra tassarna på kommando samt letat upp tidtagarur, leksak och klickrar som nu ligger framme i köket redo för våra 3-minuters shapingpass.

Nu måste jag åka o jobba, vidare uppdatering kommer!