Dagens träning

oktober 20, 2008

Idag träffade vi Lena och Cookie på klubben för lite träning. Jag var tidig så jag hann leka lite på agilitybanan med Bob och Gus innan. Gus provade på ett 4-pinnarsslalom och löste det jättefint, men han var lite osäker så jag jobbade inte vidare utan vill få honom säkrare först. Så vi körde lite kontaktfält istället – eller i alla fall börja. Jag har ju funderat fram o tillbaka och insett att jag är inte bra nog på att belöna exakt för att få till RC. Bob fattade bra när vi provade, men jag är inte precis nog med min belöning så vi börjar med lite 2på2av som inledning i alla fall. Ingrid uttryckte det bra i sin blogg om att behovet av kontroll var större än behovet av VM-fart och jag tror jag ska anamma det begreppet. Men vi får se – när man ser en hund med riktigt snygga och säkra RC blir man ju imponerad… Så jag shapade Bob och Gus att ina positionen nere vid balansbommens slut. Bägge två fattade grymt snabbt att det var två tassar kvar på hindret som gällde och Gus var kreativ och slänge in en nosdutt på eget bevåg oxå…

Sen kom Lena och vi körde Bob och Cookie växelvis. Coocie imponerade stort med att vara snabb, fokuserad och klara av rutan jättebra trots att det är ett helt nytt moment – targetbeteendet sitter som berget på den lilla hunden :) Bob fick göra lite ”gå i rutan” enligt Fannys metod – just nu bygger vi bara värde för själva ramen. Sen fick hon gå lite fot och öva på ställandet till inkallningen. Det som fattas för en start i tvåan är rutan, inkallning med ställande och fjärren.

Väl hemma så körde jag shejpingpass med alla tre. Jag behöver verkligen jobba på mina shejpingfärdigheter… Gus och nike fick jobba med tassplacering – jag lade min balansbräda (en såndär rund platta med boll under) i biabädde och försökte frishejpa alla tassar på plattan. Jag kom till två i taget i alla fall. Sen bytte jag och hade gus att placera alla 4 tassarna på en handduk som jag vek mindre och mindre. Sen avslutade jag med att låta honom klättra upp på en pall – allt för balansens och kroppskontrollens skull. Bob jobbade på stadga och hon erbjöd frivilligt skiften från sitt till ligg och tvärt om och jag försökte belöna de med minst tasstramp. När jag är nära steppar hon gärna med alla tassarna, men så fort avståndet ökar så blir hon mer stilla.

Ny kurs med Fanny!

oktober 20, 2008

I helgen som var hade vi celebert besök i stugan Fanny och den showiga jaktsettern Pi. De stannade här eftersom det var dags för uppföljningen på vårens kurs på eskilstuna hundcenter. Pi är förresten inte bara jaktsetter hon är även show-setter, um-setter, gummi-setter och klätter-setter :) En behagligare hund får man leta efter, även om Nike hade vissa  åsikter om att Pi fick hålla enmansshow i köket på kvällarna tog Pi det hela med ro och kikade nyfiket över grinden på ”mrs Bush”.

Förutom trevligt sällskap, bjöd helgen även på en fantastisk kurs – som alltid när Fanny är inblandad. Det är så otroligt avslappnande med en instruktör som är så trygg i sitt metodval och sin kompetens att de vågar visa upp en hund som på inga vis är perfekt i lydnadsmomenten (ännu)! Det är jättekul att se hur vägen till färdigt moment ser ut hos någon med en solklar plan för utförandet och hur misstag och fel hanteras.

Kursen var tävlingslydnad, men slutade i mångt och mycket tillbaka på grundfärdigheterna – alla momentproblem härrörde från brister i grunderna – så det var ”back to basics” som gällde i många av fallen. Förutom repetition av detta introducerades en hel del intressanta  metoder och koncept för inlärning av bla rutan och krypet. Jag tänker prova bägge på Bob.

Jag skulle kunna skriva jättelångt om kursen, för poängerna var många men Tina med den fantastiskt vackra labben Freddie har skrivit en jättefin sammanfattning i sin blogg – jag hänvisar till den!

I övrigt kände jag och Bob oss lite som ”paus-underhållning” – Bob lockar som alltid till skratt och uppsluppenhet när hon med attityd och engagemang tar sig an alla uppgifter med nån slags euforisk känsla. Hon är ”showig”, intensiv och fantastisk att jobba med, man blir verkligen glad av den hunden!

Det vi ska inrikta oss på efter kurshelgen är i alla fall att utveckla konceptet med stadga och shejpa en massa mera saker. Vi ska även se om rut-metoden funkar för oss och kanske få till en start i tvåan…

Fanny myntade ett helt odödligt citat som jag tänker avsluta mittt inlägg med:

”Border Collies har man för egots skull, och Settern för ödmjukhetens skull”

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.