Bloggtorka

Men nu kommer vi igen med nya, friska tag:) December och Januari har passerat med till största delen omlagd fysträning för mina hundar, just nu börjar vi öka upp inför våren så vi skall vara i toppform framemot mars tänkte vi. Det gås skrittpromenader i diket, enda stället det går att gå på nu när det är is överallt, vi balanserar på alla fälttävlanshindren, går med klövjeväska, viktmanchetter och kör balansövningar i köket. Nike simmar emellanåt på www.mälardalenshundcenter.se och Gus går i WaterTreadmill hos Stefan Rosen på www.redog.se 

Min fantastiska  nyupptäckta 2,5h runda blev snabbt obrukbar då gården vi måste passera för att komma runt har en schäferhane som gör oss sällskap varenda förb-nnade runda han är ung och nyfiken mer än dum, men följer med i flera km och jag vill inte ha det sällskapet, samt att jag inte vill att han ska följa ner till stora vägen och bli påkörd. Efter att jag gapat på husse minst två gånger och inget händer får jag helt enkelt välja en annan runda. Till saken hör att jag går på ett uppmärkt motionsspår som passerar deras gård – en motionsslinga alltså, så jag är inte o klampar inne på nåns mark…  Irriterande.

I övrigt har momentträningen legat helt nere, men med ljuset kommer motivationen! Så nu är vi på G!

Igår var det spårdag – Cia kom från enköping med Häxa, Iza och Peg, Stig mötte upp med Diesel, Lena med Smita och Jag med Nike. Efter fika och planering blev det skogen i några timmar, spår lades och alla följde med alla hundar runt för att sen kunna komma med kloka tips och idéer. Nike skötte sig faktiskt utmärkt för att inte ha spårat på ett tag. Lite tveksam i upptaget, men jag tog ett par steg och då gick hon på bra hela vägen ut. Tvärnit när hon träffade på spåret, en analys på två-tre meter åt vänster och därefter tvärvändning och bestämt iväg åt höger, som var rätt håll. Jag ansträngde mig för att gå lagom långt bak, hålla lagom hårt i linan och ge riktigt bra beröm vid pinnarna. Stig hade lagt ett spår som för mig var helt okänt och osnitslat – precis det jag behöver. Annars tenderar jag att titta efter snitslar om jag blir osäker istället för att koncentrera mig på hunden. Nike pinnade på bra, plockade vad jag tror var alla apporter och löste kluriga spetsvinklar, passager över snö och andra märkliga svårigheter mycket bra. Tydligen skötte jag mig bra oxå, för när Lena (som hade åkt i förväg för att laga mat till oss) frågade Stig hur det hade gått svarade han att Nike gick jättebra, och när hon frågade hur jag hade skött mig svarade han ”rätt bra, tror jag” och det är inte illa

Alla hundarna spårade bra och vi hade en riktigt kul dag i skogen. När vi efteråt fikade och åt mat och pratade om hur det hade gått, hur vi ska lägga upp träningen och började titta efter tävlingar började motivationen bita i på allvar. Kanske blir det nåra elitspår i vår med Nike i alla fall….